Önskelista!

Här är första utkastet till önskelistan!

Uggs i glada färger!

Brio Asplund edition!

Loranga Mazarin & Dartanjang!

Jättestor Brio bil!

My first reflextion! (Jag minns min första pigtittare, den blev kaffeved efter flitigt användande)

Tv spel!

Ännu mer tv-spel!

Vänner

Det är bra med vänner. Ibland finns dom där man minst anar. I Nacka till exempel. Eller i datorn. Eller på fina gatan på Östermalm, jag trodde nog aldrig att jag skulle hitta mina finaste, mest omtänksamma vänner på Öfre, men så är det. Fördomar har man många, man måste lägga dom åt sidan och vara öppen.

I morgon ska jag leka Lulu Carter och homestyla inför ett försäljning. Oj oj oj vad jag kommer gå hårt fram! Men kul ska det bli!

I morgon..

..ska Tintin följa med mig till skolan. Hon har lovat att inte gnälla på hela dagen. Hon är inne i en extremt gnällig period just nu. EXTREMT!

Nu sover hon sött, på golvet.

Jag kollade aldrig på Bridget Jones..

..och var följaktligen vaken på tok för länge. I morse gick allt som kan gå fel fel. Bara en sån liten sak som vilka strumpor man vill ha på sig är väldigt viktigt när man är tre och ett halvt år. Att just dom strumporna låg i tvättmaskinen och var blöta ser inte han som ett problem.  Alltså fick mamman ställa sig med hårfönen för att få dom torra (samtidigt som jag bredde mackor och och borstade tänderna)

Nåväl i morgon är en annan dag. Dessvärre är det ju tisdag som ofta är en av de värsta dagarna i veckan. Men tillsammans fixar vi det!

På spaning med Bridget Jones

..blir nog ett perfekt sömnpiller. Fem över nio kommer jag sova.

Jag är så jäkla trött!

Nu sitter jag i soffan och stirrar rakt fram och får INGENTING gjort! Den där lilla solen som visade sig igår hjälpte visst inte alls.

Igår när jag och barnen varit ute och slarvat och kom hem i taxi någongång efter midnatt frågade taxichaffisen om inte min man kunde komma ner och hjälpa mig. Att få ur två sovande barn, skridskor, hjälmar, overaller, stövlar ut ur bilen och in i porten kanske kan se ut som ett omöjligt projekt, men jag är van. Jag fixar det. En unge på ryggen, en hjälm på huvudet och den andra på den sovande ungen på ryggen sen så har jag ju två armar fria till den andra ongen och alla grejer!

Idag har jag bara ett barn hemma, men han vill inte leka med mig, han leker hela havet stormar i handfatet och tydligen är det roligare utan mig.

Idag lyssnar vi på Holiday in Spain och längtar till sommaren!

Jag känner press!

Det ska lekas och följas med hem och bästisar hit och bästisar dit. Ungarna är bara fyra-fem år! Kan man inte ta det lite lugnt!

När jag hämtar hem mina kiddies från dagis, vid tre tiden, så går vi och leker lite i parken, sen går vi hem och äter, kollar lite Bolibompa och leker och läser, bara vi tre. Jag tycker att det är mysigt och lagom, men jag är tydligen ensam om det. För ”alla” andra föräldrar på dagis tycks tycka att barnen ska leka hemma hos varandra varenda jäkla dag! Min dotter som är fem (och ett halvt snart) har en bästis som bor i förorten dit hon åker ibland och leker, för att dom ses så sällan (det blir ju så när folk envisas med att köpa villa så fort man har fött lite ungar!!) Men annars tycker jag gott att det räcker att dom leker med kompisar på helgerna. Är det bara jag?!

aj aj då

Nu har jag sovit hela dagen och jag mår sämre än jag gjorde i morse. I dag tar vi det lugnt och hoppas på  nya friska tag i morgon.

Nu ska jag hämta barnen, som fortfarande inte har reagerat på sprutan. Vilka dunderungar va!?

(jag mår alltså inte dåligt av sprutan utan av en klassisk så kallad förkylning. Jag känner att den klassiska förkylningen är lite bortglömd i dessa hysteriska influensatider. Jag vill ge förkylningen ett ansikte, ett ansikte med väldigt röd näsa!)

Brio!

Nu bygger vi järnväg, jag fick avbryta hela havet stormar, det gick lite för vilt til…

Lärare..

Vi har en lärare på den kursen jag läser nu som är så jävla otrevlig. Jag hade dåliga vibbar från första dagen och det har verkligen bara blivit värre.

Just nu känner jag mest att jag bara vill hoppa av allt! Fast det går ju liksom inte. Motivationen är lika med noll, och att det är mörkaste november gör ju inte saken bättre. Jag är överlag tveksam till om det här är min grej, samtidigt som jag vet att jag skulle göra ett bra jobb. Snurrigt värre.